Klubbfakta

Här kan du få information om klubbens:

Styrelse

Stadgar

Protokoll

Hedersledamöter

Historik

Styrelse

Mattias Carlsson

Ordförande för SLTK och STAB

mattias.jl.carlsson@gmail.com

Mobil: 070 374 33 80

Lars Frånstedt

Kassör

Lars.Franstedt@madrague.se

Mobil: 070 323 05 55

Hanna von Schantz

Sekreterare

hannavonshantz@gmail.om

Mobil: 070 930 10 59

Tobias Wikström

Ansvarig för anläggning

tobias@attwik.se

Mobil: 0709-890419

Johanna Ericsson

Styrelsemedlem

johanna.ericsson@golf.se

Mobil: 070 841 42 28

Sofie Björling

Junioransvarig

sofiebjorling@gmail.com

Mobil: 070 366 40 19

Stadgar

Här kan du ladda ner stadgarna för Smedslättens LTK

Protokoll

Vi publicerar protokoll och redovisningar från årsmöten på denna hemsida. Om du vill ta del av styrelseprotokoll, kontakta kansliet.

Årsmöte 2018

Här finner du Stämmoprotokoll

Bilaga 2 Verksamhetsberättelse
Bilaga 3 Årsredovisning SLTK
Bilaga 4 Årsredovisning STAB

Revisionsberättelse SLTK
Revisionsberättelse STAB

Årsmöte 2017

Här finner du Stämmoprotokoll

Hedersledamöter

Smedslättens LTK utser sedan 2004 hedersledamöter. Utnämningen sker av Stämman vid årsmötet och baseras på långvarigt och mycket betydelsefullt engagemang för klubben.

De är tre personer som hittills utnämnts för deras betydande insatser för klubben:

Börje Ericsson

Per Leopoldsson

Håkan Witting

Klubbens historia – kortfattat

Smedslättens Lawn Tennisklubb är en av Stockholms äldsta tennisklubbar. Den bildades 1914 som Äppelvikens Tennisklubb och hade sin första spelplats vid Äppelvikstorget vid Alléparken. År 1923, då spårvagn 12 byggdes, spelade man på två banor vid Västerledstorget. I början av 1930-talet flyttades återigen verksamheten till sin nuvarande adress – Alviksvägen 161. Det var då bara en utomhusanläggning med fem grusbanor. Under 1960-talet fick vi barracuda-tält över tre av banorna som medlemmarna hjälpte till att ta upp och ner varje år.

Barracuda-tälten hade, trots sin charm, klara begränsningar. Därför var glädjen stor när klubben äntligen kunde förverkliga sina planer på att bygga en egen tennishall. Man hade i många år kämpat för att få bygga en egen tennishall så när första spadtaget äntligen kunde tas så var det en rejäl milstolpe i klubbens historia. När så den nya, hypermoderna tennishallen kunde invigas den 19 november 2011 var glädjen stor. Dagen firades med aktiviteter och festligheter i hallen samt avslutade med stor bankett och dans långt in på natten.

Det finns en film från invigningen som journalisten och tennistränaren Tobias Hedwall har gjort. Om du vill se på den, klicka HÄR.

Jubileumsskrift om klubben

För att fira och hedra SLTK:s 100-årsjubileum tog vi fram en jubileumsskrift om klubbens historia. Det är Tobias Hedwall, journalist och f.d. chefstränare i SLTK, som är författaren till denna utmärkta skrift. Vi vill verkligen rekommendera dig att läsa denna trevliga och välformulerade text om klubbens framväxt 1914-2014. Den finns att hämta på kansliet och är förstås gratis för medlemmar.  Men du kan också läsa boken i löpande text här nedan.

SLTK 100 år 2014

Innehåll

– Förord

– Författarens tack

1. Klubbens historia

2. När två klubbar blev en

3. Verksamheten genom åren

4. Anläggningen

5. Hallbygget

6. Profiler genom åren

7. SLTK och SALK

8. Klubben i media


Förord:

Smedslättens Lawn Tennisklubb (SLTK), som från början hette Äppelvikens Tennisklubb, är en av de klassiska tennisföreningarna i Sverige. När klubben startades 1914 var tennissporten ganska ny i vårt land. Med sina många år på nacken har SLTK varit med om hela den långa resan från en primitiv liten utomhusklubb till en modern förening med omfattande verksamhet. Det är en organisation som berört och berör många människor.

Då jag själv spelat och varit verksam inom SLTK i många år och spenderat mycket av min barndom på klubben, känns det extra kul att ha fått möjligheten att skriva denna bok. Det känns viktigt att summera klubbens 100 år i såväl ett historiskt som ett modernt perspektiv. Min ambition har inte varit att gå in på små detaljer utan mer beskriva verksamheten i stora drag. Därför finns det givetvis personer och händelser av intresse och vikt som tyvärr inte kommit med i denna skrift. Vissa av händelserna som beskrivs i boken utgår också från mina egna minnen, därför är detta inte den enda sanningen. Var och en har ju sina egna erfarenheter från verksamheten. De historiska uppgifterna har dessutom delvis varit knapphändiga och svåra att få tag på, varför jag ber om överseende med eventuella felaktigheter.

Trevlig läsning!

Spånga i juli 2014

Tobias Hedwall


Författarens tack:

Att beskriva en så traditionstyngd förening som SLTK kräver mycket research för att göra klubben och dess människor som har verkat i den rättvisa.

I min strävan att göra denna skrift så fyllig som möjligt har åtskilliga personer varit behjälpliga på ett eller annat sätt. Jag vill därför rikta ett stort tack till följande personer: Börje Ericson, Peter Lindskog, Håkan Witting, Olle Larm, Pelle Frey, Greta Björling, Bengt Kulling, Åsa-Mia Fellinger, Johan Porsborn och Christian Heger.


  1. Klubbens historia

Föreningen bildades år 1914 under namnet Äppelvikens Tennisklubb (ÄTK) och är en av de äldsta tennisklubbarna i Stockholm. Grundarna var två herrar, advokat Bergman och ingenjör Wretling. Klubbens första tennisbanor anlades vid Alléparken men fick sedan flytta till Västerledstorget då Nockebybanan förlängdes ut mot Smedslätten år 1923.

Till sin nuvarande plats flyttades verksamheten i början av 1930-talet. Medlemmarna spelade till en början på en ren utomhusanläggning med tre sandbanor, som senare blev fem entocasbanor (grusbanor). Banorna tillhörde till en början Stockholm Stads Idrottsstyrelse. Det fanns också en populär och välbesökt kiosk på platsen, vilket gjorde klubben och dess anläggning till en omtyckt mötesplats för många människor. De flesta hade heller inte egna landställen på den tiden, vilket gjorde att den hade en viktig social funktion i dåtidens samhälle. Alltså var det många som tillbringade sommarmånaderna vid tennisbanorna. Eftersom det var så populärt blev det till och med kö för att få spela, vilket oftast löstes med lottdragning om turordningen.

För inomhusspel disponerade ÄTK på den tiden Alvikshallen (som senare fick namnet Salkhallen) tillsammans med SALK.

ÄTK var redan från begynnelsen en ren familjeklubb, där trivsel och gemenskap sattes i första rummet. Men redan år 1938 hade ÄTK 102 medlemmar, vilket får betecknas som en stor klubb då endast tolv föreningar i landet hade fler aktiva medlemmar än Äppelviken. Klubben hade till exempel fler medlemmar än KLTK.

En av de personer som sedan blev ordförande, Greta Björling, började spela vid banorna redan 1956. När jag träffar henne beskriver hon klubben så här:

– Vi hade en härlig familjär stämning och verksamheten var av rent social karaktär. Alla som ville fick vara med även om det var mest de med anknytning till Bromma som var medlemmar.

Greta Björling, född år 1931 i Ystad, kommer från en riktig tennisfamilj där sammanlagt fyra generationer har spelat på Smedslättens banor. Även hennes man Bertil fungerade som ordförande en tid. Greta själv var en duktig spelare och reste bland annat till England på tennisresa med tränarlegendaren Percy Rosberg. Förutom att hon var klubbens hittills enda kvinnliga ordförande satt hon även med som damkommittéordförande i Stockholms Tennisförbund, numera Tennis Stockholm.

Klubben växte under årens lopp och hade snart runt 100 medlemmar. Hela tiden fanns det ett stort ideellt engagemang bland de ansvariga. Några av de personer som under årens lopp varit ordförande i ÄTK är bland andra: Jöns Bohlin, Tage Fahlén, Bo Elfverson, Claes Westling, Ulf Dahlberg, Sten Kjellgren, de nämnda Greta och Bertil Björling samt Peter Lindskog. Dessa personer samt deras kollegor i styrelserna gjorde stora insatser för klubben och dess utveckling.

I takt med att tiderna förändrades smög sig nya aktörer in på klubbens mark. Under åren 1963/1964 revolutionerades verksamheten då uppstickaren SLTK, Smedslättens Lawn Tennis Klubb bildades. Grundarna var Olle Larm och Pelle Frey, som då var i dryga tjugoårsåldern. De ville ha en plats att spela på men kom inte in i ÄTK:s gemenskap.

– De tyckte väl inte vi var tillräckligt bra för att få vara med, kommenterar Olle Larm och Pelle Frey med ett leende.

SLTK och de unga spelarna fick till slut använda anläggningen bara de skötte sig själva. Olle och Pelle gick ihop med ett tiotal kamrater och tillsammans drog de igång sin egen verksamhet. Den första styrelsen bestod förutom av nämnda Olle Larm (ordförande) och Pelle Frey, även av Jan Kalderén, Johan Kruse och Janne Kjellnäs (och troligtvis någon till). De administrerade sitt spel från den gamla Konsumaffären vid Stora Mossens koloniområde. Förutom själva tennisspelet ville grundarna hitta en anledning att arrangera fester. Detta medförde att stämningen i klubben närmast var av studentkaraktär, vilket levde kvar under lång tid men saknas delvis nuförtiden. Själva festandet och det sociala inslaget upplevdes alltså som höjdpunkter i dåtidens klubbverksamhet.

Många medlemmar minns säkert de uppskattade jubileums- och klubbfesterna på bland annat Tranebergstugan, båten Nordens Ljus, firandet vid Alviks strand och det pampiga 75-årsjubiléet, som hölls vid Wennergrens Center år 1989.

Men att bara spela tennis utomhus hade givetvis sina begränsningar och även här tog den nya generationen ett konkret initiativ. Dessa unga medlemmar ville ju spela året om.  De började uppvakta kommunen, och i samverkan med Stockholms idrottsstyrelse kom så tälten upp över tre av banorna år 1965. De nya klubbmedlemmarna med Pelle Frey i spetsen, var ivriga att hyra ut speltider för att få det hela att gå runt. En lyckad kampanj mot studenthemmen gjorde så att i stort sett alla dagtider blev kontrakterade.

Efter ett misslyckat försök att behålla grus som spelunderlag i tälten det första året, lades en asfaltbeläggning på året efter. Den nya situationen med inomhusspel på vintern, innebar en stor förändring och förbättring för medlemmarna. Då tälten togs ner varje år kunde klubben också behålla utomhusbanornas kapacitet så att det blev fortsatt spel på fem banor sommartid. Lite förenklat skulle man kunna säga att ÄTK dominerade på sommartid och SLTK-gänget under vintertid, även om båda klubbarna nu fanns med året om.

Spelet bedrevs i två separata klubbar ända fram till år 1993, då Äppelvikens TK och Smedslättens LTK slogs ihop. Håkan Witting blev den gemensamma organisationens första ordförande. Övriga SLTK- ordföranden före och efter sammanslagningen har bland annat varit Lennart Krok och Gunnar Fridén, Per Leopoldsson, Magnus Kindström, Per Manhem och nuvarande ordföranden Börje Ericsson.

Redan före sammanslagningen hade klubbarna växt i antal medlemmar och den tennisboom som följde med Björn Borg och övriga tennisambassadörer i Sverige, avspeglade sig även här. Juniorsektionen ökade markant under 1970-talet och framåt, och massor av nya barn strömmade till vår tennisskola, precis som i andra svenska tennisklubbar. SLTK hade nu alltså växt till en stor lokal klubb.

Allt fler röster höjdes dock med tiden om att modernisera anläggningen och bygga en riktig tennishall och riva tälten. Flera projekt stöttes och blöttes. Men äntligen, hösten 2011 skrevs ett nytt kapitel då den nya och moderna tennishallen invigdes den 19 november. En ny era i klubbens historia hade börjat.


  1. När två klubbar blev en

Från mitten av 1960-talet huserade alltså två klubbar vid Smedslättens tennisbanor. Men att ha två separata aktörer på samma spelplats kändes med tiden allt mer omodernt. Dessutom fanns ett bolag (STAB) som var och är ansvarig för frågor rörande själva anläggningen. Dess styrelse bestod delvis av samma personer som i klubbstyrelserna, vilket gjorde det ännu mer omständigt. Idén om en sammanslagning av ÄTK och SLTK växte så småningom fram, och sammangåendet blev som tidigare nämnts verklighet år 1993.

Det var dock inte helt självklart att klubbarna kunde arbeta ihop. Istället var främst de äldre ÄTK- medlemmarna starkt kritiska till ett samarbete. En som var med och jobbade med hopslagningen var advokaten och den tidigare klubbordföranden Peter Lindskog.

– Jag kommer ihåg att det var rörigt med två klubbar och dessutom en bolagsstyrelse där i stort sett samma människor var med. Det blev bland annat en väldigt omfattande hantering av protokoll. Nu tyckte vi det var dags att få lite ordning och reda i föreningen men det var inte helt okomplicerat och vissa medlemmar protesterade vid årsmötet, säger Peter Lindskog idag.

Håkan Witting som var ordförande i SLTK före sammanslagningen och lång tid efter, säger så här om situationen:

– Det var jobbigt och ohållbart i längden med två klubbar. I och med att vi gick ihop kunde vi få bättre ordning och börja jobba mer systematiskt. Vi ökade mycket efter sammanslagningen och kunde så småningom också anställa personal och göra verksamheten proffsigare.

Det lätt stormiga extra styrelsemötet 1993 varade i flera timmar men till slut resulterade det i att två klubbar blev en. Mötet enades om att gå ihop under ett nytt namn, Äppelviken/Smedslättens TK. Det var något av en kompromiss för att låta Äppelviken leva kvar. Namnet blev i längden alltför långt och krångligt och ett antal år senare togs Äppelviken bort och föreningen antog sitt nuvarande namn, Smedslätten Lawn Tennis Klubb, SLTK.


  1. Verksamheten

Den fria klubbverksamheten med enbart sommarspel blev med tiden alltmer omfattande och organiserad. En utveckling som var naturlig om man ser till hur samhället har utvecklats i stort.

När SLTK-gänget kom med fick också fler juniorer plats i klubben. 1967 startades mer organiserad juniorträning och Mats Hansson blev första tränaren av betydelse. Många var det som lärde sig spela av honom. Enligt de jag pratat med var han en fantastisk förebild och med en aldrig sinande energi tog han sig an de unga och kunskapstörstande spelarna.

Många fina tränare och ledare följde i ledet efter honom. De som har varit verksamma som chefstränare och ansvariga tränare under senaste decennierna har till exempel varit: Filip Sjögren, Torbjörn Svan, Björn Jonsson, Neil Braxton, Niklas Persson, Thomas Ahlm, Conny Falk, Mikael Jennetoft, Ann Roslund, Lasse Eriksson och undertecknad. Dessutom har det funnits många duktiga hjälptränare att tillgå genom åren, varav några fortfarande är engagerade i SLTK.  Jag tänker bland annat på Hasse Malmfors, Christian Salamon, bröderna Anders, Erik och Janne Eliasson, Henrik Wolff, Sten och Rickard Schröder, Lasse Åkesson, Lasse Lundberg, Calle Mellner, Caroline Dedering och Anna Wieslander. Givetvis finns det fler personer att nämna, och sedan får vi självklart inte glömma bort de som nu är regelbundet verksamma som tränare i större eller mindre omfattning. Här har klubben alltid varit bra på att ta tillvara de ledartalanger som funnits inom den egna organisationen.

I slutet av tidsperioden med tre tältbanor, spelade cirka 300 barn och ungdomar samt i runda tal 150 stycken vuxna i verksamheten. Det är en riktigt imponerande siffra och nog maximalt vad en sådan anläggning klarar. Lägg sedan till runt ett hundratal abonnenter och strötidsspelare som regelbundet använde banorna och samtidigt bidrog till klubbens och anläggningens ekonomi. Att ha många ungdomar är ju förresten viktigt för alla föreningar, då de genererar bidrag i form av aktivitetsstöd.

Tennisskolan för juniorer har växt ännu mer efter hallbygget och har nu runt 400 spelare i regelbunden träning. Ökningen har möjliggjorts genom att en fjärde bana lades till. Många anställda tränare får ta åt sig äran av tennisskolans utveckling genom åren.

Utvecklingen har också gett ringar på vattnet i tävlingssammanhang där Smedslätten nuförtiden ofta nämns med respekt och har spelare som presterar på toppnivå i juniortävlingar. Detta är en direkt följd av allt hårt arbete som lagts ner och en utveckling som förhoppningsvis fortsätter.

Självklart har även seniorerna i klubben fått sin beskärda del av träning och tävling. Sedan många år tillbaka arrangeras ett populärt träningsspel och gruppspel, där man kan välja mellan att spela match eller bara träna. SLTK har också ett separat damspel samt en nystartad och stor kursverksamhet på dagtid. Utomhusspelet har dessvärre krympt de senaste decennierna men följer bara den allmänna trend som visats i tennissverige på sistone. Tennisen i vårt land har ju sedan en tid tillbaka alltmer blivit en inomhussport.

Med sina många år på nacken har en rad fina traditioner skapats. Några av de klassiska arrangemangen är Nyårsblixten och den årliga drabbningen mot Ängby TK. Den senare finns inte kvar på grund av Ängby TK:s upplösning, men de som var med och spelade minns dessa klubbkamper med glädje.

Den avgjordes växelvis på Smedslättens och på Ängbys banor. I stort sett deltog spelare av alla nivåer och åldrar i matcherna.

Nyårsblixten däremot, som spelats ända sedan SLTK-gänget kom in i klubben, är en riktig klassiker och lever än idag. Spelformen är dubbelmatcher på tid och lottningen av paren sker på plats. Spänningen är alltid stor innan deltagarna vet vilka de ska spela med.  Och som vanligt när klubben är i farten är det sociala viktigt. Det bjuds för övrigt alltid på rikligt med tilltugg.  Vem minns förresten inte Henrik Wolffs underbara smörgåstårtor som var lika imponerande varje år och spelade man dessutom extra bra var skumpan hemma till nyårsfesten.

Tältuppsättning och tältnedtagning var också ett fint tillfälle för medlemmarna att träffas.

Även om många ojade sig när det skulle göras utvecklades ändå en trevlig gemenskap i och med arrangemanget. Varje vår och höst ställde medlemmarna upp men vissa år var det svårt att rekrytera folk. En period hjälpte kommunens personal till men ansvaret överläts med tiden till klubbens medlemmar. Trots ansträngningen var det som sagt lite av en folkfest och inte minst Claes-Göran Finné (Clarre) skapade en positiv social stämning med mat och dryck som stående inslag.

Klubbmästerkapen som spelats både inomhus och utomhus så gott som varje år sedan tälten kom till, har alltid varit populära med stora spelklasser. Ofta var det matcher med mycket prestige och det kunde gå hett till ibland. I stort sett alla var med på junior- och seniorsidan. Det är faktiskt lite kul att ta fram de gamla deltagarlistorna och se hur många som verkligen var med på KM under 1980- till 2000-talet.

Även lagtävlingar har varit i fokus och lagen har deltagit flitigt i både Stockholmsserien och det svenska seriesystemet. Allt från junior- till veteranlag har kämpat och gjort sitt bästa. Under perioden innan SLTK kom med i gemenskapen fanns det givetvis bara utomhuslag. Trots att inte lagtennisen har haft så hög status i Sverige så har den alltså legat klubben varmt om hjärtat och många härliga bataljer har spelats på Smedslättsbanorna. Veteranerna brukar dessutom ofta ligga högt i seriesystemet, inte minst utomhus.

Med bra träning för alla åldrar och med fina tävlingsmöjligheter för de som vill satsa extra på sin tennis känns verksamheten idag komplett, även om styrelsen och de ansvariga personerna hela tiden försöker vidareutveckla den. Under senaste året har dessutom en omorganisation och utvecklingsprocess påbörjats, vilket vi i skrivande stund inte vet resultatet av. Men självklart bidrar också den nya fina miljön på ett positivt sätt. Uppfräschningen av anläggningen har inneburit möjligheter till stora tävlingsarrangemang. SLTK fick till exempel äran att arrangera en riksomfattande lagtävling som heter Pirres pokal år 2013, och alla imponerades över den fina tennishallen. När samarbetet med SALK nu ökat har klubben också fått vara värd för några tävlingsklasser i SALK Open. En hel del tyder på att tävlingsarrangemangen kommer att spela en allt större roll för verksamheten i framtiden.


  1. Anläggningen

Efter att ha lämnat banorna vid Västerledstorget, flyttade klubben till sin nuvarande plats åren 1931/1932. Som nämnts tidigare var anläggningen till en början en ren utomhusanläggning med fem grusbanor och med tiden kom även en kiosk till platsen.

Fram till och med mitten av 1960-talet kunde medlemmarna bara spela utomhus. När så tälten sattes upp över tre av banorna 1965, ökades anläggningens kapacitet betydligt och det blev spel året om. Underlaget på tältbanorna byttes ut några gånger och det var alltså grus det första året i tälten. Den snabba asfaltbeläggningen som fanns under mina uppväxtår (1970-1980 talet) byttes senare ut mot en modernare hardcourt. Lite kuriosa är att några svenska toppnamn, som till exempel Thomas Enqvist, valde att träna på banorna som uppladdning för US Open vid några tillfällen. Underlaget ansågs inte helt olikt det vid Flushing Meadows i New York.

Då tälten blev alltmer slitna byttes de ut mot nya år 1993, samma år som klubbarna slogs ihop. Värmekostnader och avsaknaden av isolering var dock ett ständigt bekymmer och när oljepriserna sköt i höjden blev det riktigt dyrt att värma upp de värmeslukande bubblorna. Dessutom var det ju tre separata tält med egna värmepannor till vart och ett vilket gjorde det ännu dyrare. Pannorna gick sönder relativt ofta vilket ledde till stora problem och klagomål från spelarna. Tälten var också väldigt sårbara vid vind och kunde vid stark blåst utgöra en stor fara för de som spelade. Det hände faktiskt vid något tillfälle att ett tält lossnade från sitt fäste och blåste iväg en bit. Inte minst armatur trillade också ner med jämna mellanrum men som tur var utan allvarliga olyckor som följd.

Så visst har det varit dramatiskt vid ett par tillfällen. En incident under 1990-talet, som inte hade med banorna att göra, var den brand som uppstod i bastun. Resultatet blev ett rökskadat klubbhus som fick saneras grundligt. Även en explosion i en oljepanna uppe vid tälten år 2007 ställde till oreda och en av reparatörerna blev lomhörd och skorstenen hamnade långt upp i skogen.

För att kunna sköta anläggningen på bästa sätt krävs det givetvis bra och kompetent personal. Det har inte varit helt lätt att hitta namn och uppgifter på de som jobbade vid banorna från början men förmodligen sköttes en hel del av sysslorna ideellt av klubbens medlemmar.

Men många personligheter har dock jobbat med den äran. En av de tidigaste anställda var Hugo Andersson, som var på Smedslätten i många år.

En tongivande person som kom in under mitten 1970-talet var den duktige spelaren och tennisprofilen Claes-Göran Finné, i folkmun kallad Clarre. Han skötte grusbanorna på ett minutiöst sätt, vilket gjorde att de rankades bland de bästa i landet. Ett bevis på det var inte minst att Björn Borg ofta tränade på banorna när han var hemma i Sverige. Clarre var för övrigt noga med att hålla ordning och reda och var mycket populär hos de äldre medlemmarna. Han ordnade även de uppskattade tennisresorna till Mallorca, dit cirka ett tjugotal medlemmar hängde på.

När Clarre slutade år 1989, tog Filip Sjögren över en tid. Filip Sjögren växte upp som junior i klubben och var mycket engagerad och en populär tränare. När Filip slutande anställde SLTK Tenny Svensson en period och sedan kom Niklas Persson. Niklas jobbade först med före detta proffsspelaren Conny Falk, sedan under en lång period med sin parhäst Thomas Ahlm. Vidare lade Lasse Lundberg ner massor av tid på att hålla koll på de bångstyriga tälten. Även Bengt Kulling och Hans Norberg med flera, bör nämnas i sammanhanget då de ställt upp och skött grusbanorna förnämligt. Grusbanorna har för övrigt numera det härligt lysande röda så kallade båstadsgruset, som lades över det befintliga gruset för ett tiotal år sedan.

Även om klubben haft en ganska spartansk och enkel anläggning så har många trivts väldigt bra och uppskattat dess charm. En bidragande orsak är givetvis miljön runt omkring med det underbara skogsområdet och Solviksbadet som granne. Framtiden får väl utvisa hur länge grusbanorna hålls vid liv och medlemmarna får fortsätta njuta av atmosfären utomhus.

På vintertid ser nu situationen betydligt ljusare ut i och med den nya fantastiska hallen. Många drog ju en lättnadens suck hösten 2011, då den blev klar och invigdes. Att det blivit en succé med det nya bygget råder det ingen tvekan om. Flera tenniskännare anser den som en av de finaste tennishallarna i landet.


  1. Hallbygget

I takt med att nästan alla andra tennisklubbar i Stockholm kunde stoltsera med en egen tennishall, kände klubben att det var dags att ta tag i planerna och riva tälten. Några olika förslag om en ny hall lades fram, bland annat vid Stora Mossens IP. Frågan blev till slut riktigt akut då arrendet för marken skulle gå ut år 2011. Styrelsen blev alltså tvungen att ta till en konkret åtgärd vilket skyndade på ärendet.

Men byggprojektet startades faktiskt redan år 2004 med en skrivelse till Stockholms idrottsnämnd för att få till stånd en detaljplansändring. Denna gick igenom år 2009 och året efter blev bygglovet klart. Många var till slut nöjda med att hallen uppfördes på befintlig mark och att medlemmarna kunde fortsätta använda grusbanorna. Vissa förhållningsregler och krav fanns dock, som till exempel att den skulle vara byggd i trä för att smälta in i omgivningen. Från början var det också meningen att ingången skulle vara från grusbanorna men lösningen blev till slut att spegelvända hallen som det är nu. Den nya tennishallen har fyra spelvänliga plexipavebanor, rymliga sällskaps- och konferensutrymmen och ett litet gym. Såväl material som design håller högsta klass vilket gör att man får en bra känsla inne i lokalen.

Att få till stånd en ny tennishall är ett omfattande projekt där många personer har lagt ned åtskilliga timmars arbete. Klubben hade dessutom genom hela projektet ett bra samarbete med byggherren Active Bygg. Det gedigna arbetet visade sig bära frukt då budgeten på 23 miljoner kronor kunde underskridas. Den nya hallen finansierades främst genom banklån men även med något som kallas hallgrundarlån. Det innebar att medlemmar och andra privatpersoner lånade ut pengar till klubben. Vidare såldes ett flertal kontraktsrätter som gav innehavaren rätt till en attraktiv tennistid i hallen.

De personer som drev byggprojektet var främst Börje Ericsson och Per Leopoldson, två herrar som slet enormt för att få till stånd bygget. Men det finns fler personer som bör nämnas i sammanhanget. Till exempel drog Anders Eliasson, Christian Salamon och Åke Theblin, Claes Engsner, Magnus Kindström, Mats Läckgren och Per Manhem också ett stort lass i samband med tillkomsten.

Den 19 november 2011 var det dags för invigning. Det var stor uppslutning och stolthet i luften. Glädjen var påtaglig och dagen firades med aktiviteter och festligheter. Invigningen avslutades med en rejäl bankett och dans långt in på natten. Många gäster ville gratulera föreningen och ett antal fina tal hölls både av privatpersoner men också av Svenska Tennisförbundet. Även SALK hedrade evenemanget med sin närvaro. Det finns för övrigt en film om klubben med bilder från bland annat invigningen och den går att hitta SLTK:s hemsida.

Tack vare den nya trivsamma miljön har hallbygget bidragit till ett uppsving för tennissporten i området och klubbgemenskapen har ökat. Genom att en fjärde bana kom till har verksamheten kunnat utökas och föreningen har därigenom kunnat ta in fler medlemmar. Hallen har vidare fått mycket beröm både internt och externt och möjliggjort nya tävlingsarrangemang, som nämnts i tidigare kapitel. Den moderna spelmiljön ger dessutom möjlighet till ökad samvaro. Därför ser framtiden ljus ut och SLTK kan fortsätta att vara ett attraktivt föreningsval i området.


  1. Stora profiler genom åren

Vid klubbens banor har många träffats och knutit livslånga vänskapsband. Platsen har faktiskt varit som ett andra hem för en hel del människor. Smedslättens tennisbanor har också haft en märklig förmåga att dra till sig namnkunniga personer.

Från tidiga år märktes bland annat Gunnar ”Topsy” Lindblom, nöjesprofil och guldmedaljör i tresteg vid OS 1912, och Gustav V:s spelpartner Hilding Albrektsson. Vidare hade platsen ofta fint besök av Davis Cupspelarna Börje Fornstedt, Bertil Blomqvist och Ulf Schmidt samt Davis Cupkaptenen Gunnar Galin. Galin var för övrigt en framgångsrik idrottsman även i ishockey och bandy, med ett flertal internationella och nationella mästerskapsguld. En annan Davis Cupkapten, Mats Hasselqvist, var också en flitig spelare på banorna. Mats, som är en stor profil inom svensk tennis, blev sedermera invald i Swedish Hall of Fame 2007. Även 1960-talets störste svenska tennisspelare, Janne Lundqvist, som för övrigt bodde i området, spelade flitigt med alla som ville. Han drev även kiosken vid banorna under ett antal år. Janne fungerade som en stor inspiratör och många fick glädjen att spela med honom.

Även efter den tidsepoken hade anläggningen finbesök. Tack vare grusbanornas utmärkta kvalité valde den störste av dem alla, Björn Borg, att värma upp där inför några av grussäsongerna på 1980-talet. År 1981 bildades det flerdubbla led runt staketen då han avverkade sina träningspass inför franska öppna på Roland Garros.  Borg hade oftast två sparringpartners som löste av varandra, för att han skulle få tillräckligt tempofylld träning. Själv minns jag att jag fick en autograf av honom efter ett av passen, då han satt i den slitna skinnsoffan i klubbhuset. Oftast smet Björn ut genom ett av fönstren på baksidan av det gamla klubbhuset för att slippa uppståndelsen.

Men inte bara Björn Borg av de svenska världsstjärnorna spelade på Smedslätten. Duktige spelaren och den för SLTK och SALK bekante Tenny Svensson bör givetvis nämnas i sammanhanget. Under senare år har banorna även haft besök av flera svenska storspelare såsom bland andra Thomas Enqvist, Niklas Kulti, Magnus Norman och Jonas Björkman.

I och med den nya hallen är det inte omöjligt att vi kan fortsätta locka hit nya och gamla stjärnor, även under vinterhalvåret.

Att nämna några klubbprofiler i föreningens långa historia kan vara känsligt. Flera personer har betytt så oerhört mycket för verksamheten och många profiler har kommit och gått genom åren. Givetvis är alla tacksamma över det enorma jobb som bland annat styrelserna lagt ner. Utan dem hade det inte funnits någon klubbverksamhet alls.

Vid arbetet med denna skrift kunde jag dock inte låta bli att söka upp Bengt Kulling, som ju är en verklig eldsjäl inom SLTK och även för tennisen i stort. De senaste åren har han jobbat på klubbens kansli och hjälpt medlemmar och övriga besökare tillrätta. Att hitta honom är inte så svårt, då han fortfarande är verksam i klubben och varit så i runt 40 års tid. Tennishallen är ett säkert kort och när vi träffas ser han oförskämt pigg ut, sina 72 (f-42) år till trots.

Bengt började spela tennis i tjugoårsåldern och var med i det gäng som startade verksamheten i SLTK. Hans tennisintresse bara ökade ju mer han spelade och tävlingslusten verkar fortfarande aldrig sina. Han spelar i stort sett alla veterantävlingar han kommer åt och har länge haft rankingen nummer fyra i landet i sin åldersklass. Vid några tillfällen har han varit i final i veteran-SM och ett självklart mål hägrar fortfarande:

– Någon gång ska jag ta en individuell titel på SM, säger han bestämt.


  1. SLTK och SALK

Bara ett stenkast från Smedslätten växte SALK upp till att bli en storklubb och är idag en av de största och mest framgångsrika tennisklubbarna i landet. SLTK har genom åren alltid haft en fin relation och levt i samverkan med SALK. Men ibland har den lilla klubben hamnat lite i skuggan av den betydligt större och mer berömda grannen.

Stockholms Allmänna Lawntennisklubb bildades året innan SLTK, det vill säga 1913. Många av medlemmarna som spelade utomhus i ÄTK/SLTK, kombinerade sin tennis med inomhusspel hos SALK.

Inte minst juniorer har genom åren vandrat mellan klubbarna och gör så fortfarande, för det mesta naturligt och friktionsfritt. Men för en del år sedan hördes arga röster att SALK värvade de bästa spelarna till sin egen verksamhet. Upptagningsområdet är ju delvis samma. När jag tänker på tennisens bästa och för varje enskild individ är det nog bara av godo att ha en mindre och en större klubb så geografiskt nära varandra. Under senare år har dessutom samarbetet utökats och intensifierats på ett lovande sätt. Som nämnts tidigare valde SALK att lägga vissa spelklasser i SALK Open 2013/14 i den nya Smedslättshallen, vilket innebar en statushöjande effekt för SLTK. Med de driftiga ansvariga som finns i båda klubbarna kommer säkert samarbetet att öka ytterligare i framtiden.

SALK:s nuvarande VD, Christian Heger, spelade i SLTK under ungdomsåren och ansvarade en tid för att bland annat låsa tälten och klubbhuset på helgerna. Han gillade anläggningen i sin småskalighet.

– Ja, Smedslättens anläggning var riktigt charmig och jag gillade tälten och banorna. SALK och SLTK hade redan då ett bra samarbete och det var en fin möjlighet för de extra intresserade spelarna att ha två anläggningar att spela på, säger han idag.

Även SALK:s sportchef, den tenniskunnige Johan Porsborn, har fina minnen från sina år härifrån. Han spelade för Ängby TK och var aldrig medlem i SLTK men spelade en hel del på banorna.

Vid en intervju svarade han så här på mina frågor:

Vad är dina starkaste minnen av Smedslätten?

– Det är helt klart klubbmatcherna mellan Smedslätten och Ängby i slutet av 80- och början av 90-talen. Det var oerhört prestigefyllda matcher och idrott när den är som bäst. Det blev nästan alltid stenhårt i sammandraget. 

– I klubbmatcherna minns jag legendaren Bengt Kulling mycket väl. Bengt var Smedslättens starkaste spelare och jag tror att han vann samtliga matcher som han deltog i. Jag kommer precis ihåg vad jag tänkte och vad jag satte för mål med min tennis: “En dag ska jag bli så bra att jag vinner mot Bengt Kulling!”

Hur upplever du samarbetet mellan SLTK och SALK historiskt sett och idag?

 – Min uppfattning är att det både har varit bra och dåligt i olika perioder. Idag tycker jag att vi håller på att skapa ett riktigt bra samarbete. Vi har ju all anledning att arbeta tillsammans för tennisens bästa.

– Hur vill du att samarbetet ska utvecklas?

 Jag tycker att vi ska fortsätta att utveckla samverkan kring SALK Open. Det kändes mycket bra att vi till och med spelade två dagar på Smedslätten förra året. Jag tycker också att vi är redo att genomföra fler klubbmatcher mellan Smedslätten och SALK, särskilt för de yngre juniorerna. Det finns ju bara fördelar med att klubbarna finns så nära och jobbar bra ihop.