Madrid – en upplevelse för livet
Hej allihopa!
Jag heter Svea Skantze, är 17 år gammal och studerar just nu i Madrid. Jag läser andra året på naturvetenskapliga linjen här i Spanien på svenska skolan. Jag har spelat tennis i Smedslätten i stora delar av mitt liv och även tävlat en del, och alltid älskat det. I början av året bestämde jag mig för en av de största och tuffaste utmaningarna i mitt liv: att flytta utomlands helt själv. Jag vet inte om jag just då förstod hur stort det faktiskt var, men idag kan jag se det från ett helt annat perspektiv.
Idag har det passerat drygt två månader och jag har upplevt en hel del. Första tiden var väldigt speciell. Allt var roligt hela tiden och alla nya intryck gjorde att allt kändes spännande. Det hände saker hela tiden och allt var bara kul. När “lyckobubblan” väl tog slut och vardagen kom igång kunde det kännas jobbigare. Mer plugg i skolan och saknaden hem började ta fart. Det gick i vågor väldigt mycket. När man väl var ensam så kunde man grottas ner i tankarna och känna sig ännu mer ensam. Detta kunde dock ändras snabbt och så fort man fick fokusera på något annat blev allt bättre.
Jag känner redan nu hur mycket jag utvecklats som person. Jag har lärt mig att tackla motgångar med helt egna händer och ställts inför situationer jag aldrig handskats med förut. Jag har behövt ta initiativ och göra mig förstådd, detta på spanska. Jag har lärt mig att ta mig runt i världen på egen hand helt utan problem, bokat både tåg och flyg, beställt paket helt på spanska och många fler saker. Jag förstår att det kanske inte låter så mycket för världen, men alla dessa småsaker har på något sätt lett till en stark självständighet och trygghet i mig själv.
Hur jag har tacklat motgångarna är såklart en viktig aspekt. Jag skulle säga att det bland annat är tennisen som varit en stor del i det hela. Jag spelar med andra ord också tennis här nere som får mig att må så bra. Jag får komma på andra tankar och på något sätt ta ut känslorna i mitt spel.
Allt började med att jag provspelade för en klubb där jag kort efter fick meddelande om tider jag kunde spela. Jag chockades direkt av schemat, två timmars träning med en timme fys innan. Alla dessa timmar fram till klockan 22. Jag började så småningom träna regelbundet och kände att det var svårt att komma upp i nivå med tanke på hur nytt allt var. Bara en sådan sak som att förstå övningarna och bollar som studsar bra mycket sämre än hemma. Till en början var allt väldigt annorlunda som sagt, men nu på senare tid börjar jag känna mig mer hemma. “Franska starter”, “norsk dubbel” och “doubles” är känt för oss “Smedare” och det kör vi även här nere. Idag har jag kommit in i klubben mycket bättre. Jag kan komma upp i hög nivå och samtidigt slappna av i mitt spel och njuta.
Jag har även fått plats i klubbens serielag där vi spelar i högsta divisionen mot andra klubbar i Madrid. Detta har varit minst sagt en utmaning. Att komma in på banan utan någon aning om vem jag ska möta, tala spanska, ha kul och samtidigt försöka spela mitt spel. Nervös är en underdrift om hur jag kände inför första matchen.
Nu har jag spelat ett par gånger, ibland vunnit, ibland förlorat. Oavsett vad lär jag mig hur mycket som helst på allt. Att bara våga gå ut på banan är en styrka i sig.
Tänk att jag fått erfara allt detta på bara två månader. Jag har mycket kvar att lära och att handskas med innan jag tar mig hemåt till Bromma och Smedis igen. Jag vet att det kommer att bli både tufft och roligt, men jag förstår också att allt detta gynnar mig otroligt mycket. Jag rekommenderar alla att våga ta steget ut i världen och att gå ur sin comfortzone. Jag lovar att man utvecklas och lär känna sig själv på helt nya plan! Ta chansen och se var du hamnar för du klarar av så mycket mer än vad du tror!